Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 10 december 2012.
"Femtonåriga Simons dröm är att en dag bli den bästa fotbollsspelare som världen skådat. Han vill bli som Zlatan, fast bättre. När han får den efterlängtade platsen på fotbollsgymnasiet verkar lyckan först gjord. Men något går fel. Simon blir mer och mer övertygad om att han måste gå ned i vikt innan han kan bli ett proffs. Några kilon blir allt fler och Simons strategi utvecklas snart till en livsfarlig sjukdom."
Att läsa Niclas Christoffers debutroman "Som Zlatan fast bättre" var som att delvis läsa om mig och mina tankar och känslor. För kände igen mig i Simons känslor, det gjorde jag. Att se en överviktig person i spegeln, trots att så inte är fallet. Att känna äckel efter att man har ätit. Att hitta på sätt för att skingra den bitande hungern.
Lyckligtvis gick det inte lika långt för mig som för Simon och det är jag glad för. Jag lyckades inse i tid vad jag höll på med. För om man ska bli frisk måste man själv vilja ha hjälp. Men att komma till den punkten är tufft och det tycker jag att Niclas Christoffer lyckas beskriva väl. Ett stort plus är också att han låter en kille vara huvudperson, för oftast tänker man på ätstörning som en tjejsjukdom. Men så är det inte. Vem som helst kan bli drabbad. Det är starkt av Niclas Christoffer att ta upp det här ämnet, framför allt då han själv har varit i Simons situation.
Betyg: 5/5
Det här exemplaret har jag fått.