Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 10 mars 2016.
"Anjas bakgrund är full av hål. Ingen i hennes närhet är beredd att svara på hennes frågor, inte ens hennes far. Det enda hon vet är att hon har fått sitt andranamn av Marjoreslori – en mystisk drakhona som tidigt försvann ur familjens liv.
Men varför försvann hon? Varför gav hon Anja sitt namn och sitt smycke? Vad är det för hemlighet som Anjas pappa vägrar avslöja? Mot faderns vilja reser Anja ut i Europa på jakt efter svar, men Majoreslori har helt andra planer."
Det har tyvärr gått några år sedan jag läste del två i den här serien ("De två odjuren") och därför kände jag mig lite förvirrad när jag började läsa "Sår". Fast ganska snart påminner Elin Holmerin mig om det viktigaste som jag behöver komma ihåg för att kunna ta till mig fortsättningen och berättelsen flyter på bra. Det är något med Elin Holmerins sätt att skriva som gör att jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Redan från första sidan sugs jag tag och fångas av den spänning som hon snabbt och skickligt bygger upp. Om jag hade kunnat, skulle jag ha läst "Sår" från pärm till pärm i ett svep.
Om man vill ha intriger som ger upphov till komplicerade känslor, är det här verkligen rätt bok. Jag är rädd för att avslöja för mycket om jag säger mer, men inte ens jag visste vad jag skulle tycka eller känna inför det som jag uppfattade som huvudkonflikt i boken, men mest tyckte jag ändå synd om Anja. Jag har svårt att föreställa mig hur jag själv skulle ha gjort i en liknande situation.
Det enda negativa med boken - eller i varje fall just den upplaga som jag själv har - och som inte har med själva berättelsen att göra, är stavfelen som finns i framförallt början av boken. Tyvärr blev de lite för många för att jag helt skulle kunna bortse från dem. 🙈
Bortsett från det kunde jag inte hitta något negativt med själva berättelsen. Sår är en bra avslutning på serien och jag läser gärna mer av Elin Holmerin.
Betyg: 4/5