Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 19 november 2014.
"Sen kväll. Sigurd läser koncentrerat i en medfaren bok. En ramsa som till slut får honom att vråla. Dorthe - hur ska han få henne tillbaka? Han drömmer om sjöormen med silverman som höjer sig över ytan."
Det var titeln som först lockade mig att välja att läsa den här skräcknovellen, men att jag även har två olästa romaner av Lars Rambe här hemma i bokhyllan, var nog till viss del också en bidragande faktor. "Dödsängeln" börjar bra och till en början håller jag nästan andan av förväntan, men lämnas dessvärre kvar med besvikelse som sällskap när novellen väl är färdigläst.
En orsak var att den här novellen var för kort. Att just jag - som själv skriver kortnoveller - säger så låter antagligen roligt, men i det här fallet är det så. Jag tror att berättelsen hade mått bättre och fått ett bättre resultat om Lars Rambe valt att göra den en aning längre. För mig hinner den knappt börja innan den tvärt tar slut och någon skräckkänsla upplever jag aldrig.
Rent språkligt hade jag inget att klaga på och har definitivt fått mersmak för Lars Rambe. Jag ser fram emot att läsa de båda romanerna som står i hyllan.
Betyg: 3/5