Det här omdömet - som ursprungligen är uppdelat i tre olika inlägg - publicerades på min vardagsblogg den 15 juni 2013, den 31 juli 2013 och den 15 september 2013. Här har jag försökt sammanställa de tre olika inläggen till ett enda omdöme.
"Sjömannen Edmond Dantes faller på sin bröllopsnatt offer för en illvillig komplott. Han fängslas för ett brott, som han inte har begått, och tillbringar fjorton bittra år i en fängelsehåla. I sin fångenskap får han kännedom om en stor skatt, som är gömd på ön Montecristo. Han planlägger sin flykt och en resonabel hämnd, som ska straffa dem som han anser vara ansvariga för hans öde. Eftersom han lyckats med att fly, är han inte längre den naive sjömannen, som försvann i fängelsehålan på ön If. Han är den charmerande, mystiska och kraftfulla Greven av Monte Cristo."
Det var med spänning som jag tog mig an "Greven av Monte Cristo" som maken gav mig i julklapp. Det här exemplaret är tryckt år 1935 och är uppdelat i tre delar. Trots att jag har läst böcker som är äldre än den här översättningen, var det till en början lite jobbigt att komma in i språket. I och för sig läste jag boken när jag åkte tåg, vilket kan ha bidragit en del till de koncentrationssvårigheter som jag delvis hade.
Ungefär första halvan av första delen var ganska trög, men sedan blev berättelsen mer spännande och en smula mer lättläst. Dock tycker jag att Dumas har lagt ut kanske lite väl för många trådar. Man anar att det finns samband, men jag vet ännu inte riktigt vart han vill komma. Jag får vänta och se tills jag har hittat nästa band så att jag kan fortsätta min läsning. Jag hoppas att han lyckas knyta ihop alla utslängda trådar på ett bra sätt.
Jag är inte en person som brukar läsa böckers förord, men jag försökte läsa lite av Greven av Monte Cristos förord och fick då lära mig att det tydligen är Alexandre Dumas den äldre som skrivit den här boken. Med risk för att låta ganska korkad får jag erkänna att jag faktiskt inte visste att det ens finns två Alexandre Dumas. Det här måste jag definitivt kolla upp när jag får tillfälle!
Under en tågresa hem från jobbet började en man prata med mig. Det var när han skulle hoppa av i Västerås. Han tyckte att det var ett snyggt bokomslag och kunde till och med pricka rätt årtionde för när boken var tryckt! Ganska imponerande. Jag är inte den enda som gillar den här typen av bokomslag. 😉
Andra delen av "Greven av Monte Cristo" tar vid där den första delen slutar och där fick man veta lite mer om den mystiske greven. Trådarna som lämnades lösa i första delen, knyts så smått ihop och man börjar ana samband och kopplingar. Men lösningen är ännu en bit bort.
Till skillnad mot första delen var det mer fart i andra delen. Första halvan av den första delen var seg att läsa. Det kan man inte säga om den här delen. Den slukade jag i ett nafs och jag ser fram emot sista delen. Hoppas att det är lika mycket fart i den om det var i den här delen.
Man kan inte låta bli att bli lite skrämd över hur hämndlysten en person kan vara ... Tur att detta bara är fiktion!
Alla trådar som lagts ut knöts ihop till en vacker knut i den tredje och sista delen.
Även om historien i och för sig verkar lite för otrolig, köper jag som läsare det. På vissa håll var berättelsen även en smula för dramatisk, men även det köper jag och det dramatiska är inget som stör läsningen. Jag tycker att Alexandre Dumas på ett skickligt och bra sätt lyckas fånga människors mörker, här i form av girighet och ärelystnad, och på sina håll var berättelsen kolsvart. Men samtidigt kan han också förmedla det goda i människor och kampen mot det orätta. Greven är inte en alltigenom perfekt människa och det är jag tacksam för. Förmodligen skulle jag haft svårare för att svälja åtminstone delar av berättelsen, om inte greven haft sina mörka fläckar.
När boken är utläst, kan jag inte låta bli att dra paralleller till geniet Michael Scofield i TV-serien Prison Break. Hela tiden lyckas de båda ligga steget före sina motståndare. Det är imponerande, men frågan är om det verkligen kan existera den här typen av människor?
Till skillnad mot Robinson Crusoe tyckte jag om Greven av Monte Cristo. Den var långt ifrån tråkig. Hoppas att Dumas' andra böcker håller samma klass.
Betyg: 4/5