Det här omdömet publicerades på min vardagsblogg den 27 februari 2016.
"Alex la Guma, ett av den sydafrikanska litteraturens främsta namn, introduceras här på svenska. I hans bok möter vi apartheidpolitiken sådan de svarta upplever den; deras argument för sin frihetskamp får en förödande tyngd."
I "I dimman då sommaren dör" skildrar Alex la Guma en del av apartheidsamhället som rådde i Sydafrika. Även om jag anade det redan innan, får man nu svart på vitt se exempel på det fruktansvärda och onödiga våld som de svarta blev utsatta för, utöver annan förnedring. Jag kan inte bli annat än upprörd. Det samhället måste ha varit fruktansvärt att leva i.
Dock tycker jag ändå inte att Alex la Guma lyckas lyfta berättelsen. I mina ögon känns den väldigt platt och redogörande istället för berättande. Läsaren får följa Beukes, men istället för att bjudas in till att vara en del av berättelsen känner jag mig endast som en betraktare. Jag får aldrig lära känna Beukes - inte ens när han tänker tillbaka på när han träffade sin fru - och det får mig att inte kunna känna med honom eller relatera till honom.
På sina håll känns berättelsen också förvirrande då man inte riktigt vet vad som är tillbakablickar och vad som är "nutid". Jag hade önskat att Alex la Guma dykt ned djupare i de händelser som utspelar sig och det samhälle han skildrar. Som det ser ut nu, känns det som att det mest är skrapande på ytan som han ägnat sig åt.
Betyg: 2/5
Det här exemplaret har jag fått.