“Det ansågs lite märkligt att den vackra unga dottern till häradsdomaren valde att gifta sig med den blyge bondsonen Per, som efter faderns död levde ensam med sin mor. Men Hanna kände att han var den rätte och hon längtade efter att få skapa ett eget hem. Att svärmodern var omtalat tvär och ilsk skulle hon nog komma över bara det fick gå lite tid.
Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.
Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.
En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige.”
Så fel Hanna hade. Tillvaron på gården blir ett helvete. Den svartsjuka svärmodern styr med järnhand, och hur Hanna än försöker bryta in i gemenskapen mellan Per och hans mor stängs hon ute. Varje gång hon lyckas få en egen stund med sin man straffas hon dubbelt.
Något är allvarligt fel i familjen - dessvärre är Hanna Johansdotter den sista att förstå det.
En kall morgon i slutet av mars år 1889 hittas hon ihjälslagen nedanför källartrappan. Polisens misstankar faller snart på Hannas man Per och hans mor Anna Månsdotter. Fram träder ett tragiskt triangeldrama, fyllt av svartsjuka, skam och förbjuden åtrå. Det verkar som om en förbannelse vilar över Möllegården och alla som bor där.
Djävulen hjälpte mig är en stark psykologisk spänningsroman. En suggestiv skönlitterär tolkning av det ökända Yngsjömordet, som ledde till den sista avrättningen av en kvinna i Sverige.”
Jag hade hört mycket gott om Caroline Erikssons debut “Djävulen hjälpte mig” och tidigare hade jag läst hennes bok “Hon som vakar”, så jag inledde läsandet med ganska höga förväntningar. Till min glädje blev jag inte besviken.
Innan jag läste “Djävulen hjälpte mig” måste jag pinsamt nog erkänna att jag inte kände till Yngsjömordet mer än till namnet. Dock har jag genom åren hört Yngsjömordet nämnas ganska många gånger. Tack vare Caroline Eriksson har jag - på ett “underhållande sätt” (om en nu kan använda det ordet i det här sammanhanget) - fått ett bättre hum om vad detta fruktansvärda mord handlade om. Caroline Eriksson lyckades levandegöra karaktärerna på ett fängslande och trovärdigt sätt. Det kändes som om jag var där med dem. Kort sagt är “Djävulen hjälpte mig” välskriven och gripande.
Betyg: 4/5
Det här e-boksexemplaret har jag fått.