Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på kin vardagsblogg den 30 juli 2018.
Eftersom det här är sjätte delen i serien om Joona Linna, finns det en risk för att det kan förekomma spoilers i det här inlägget
"Kaninjägaren tar vid där den enorma succén Stalker slutade
Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren.
Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.
Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.
Du vet aldrig vad ödet har i beredskap för dig, vad som kommer att hinna ifatt dig om du inte börjar springa nu."
Som jag skrev i omdömet till förra boken om Joona Linna, har jag tröttnat rejält på att han kan allt och vet allt. Fast i "Kaninjägaren" upplevde jag att de hade tonat ned just det en del. Dessutom var berättelsen väldigt spännande och jag gillade hur författarna med vissa ledtrådar lurade läsaren att tro att det var på ett visst sätt, när det i själva verket var på ett annat.
Vissa saker som jag uppfattade som rena utvikningar och som egentligen inte gav själva berättelsen något, hade författarna med fördel kunnat stryka (bland annat det psykologen var med om på en toalett).
Om man är ute efter ett spännande tidsfördriv, kan jag rekommendera "Kaninjägaren" - som är en av de bättre böckerna i serien.
Betyg: 4/5
Det här exemplaret har jag fått.