Uppläsare: Anna-Maria Käll
"Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. Och i Tango för vilsna själar tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans. När den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus, bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans. Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner …"
"Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. Och i Tango för vilsna själar tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans. När den före detta proffsdansaren Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus, bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans. Under Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att man aldrig kan dölja något för sin danspartner …"
Att lyssna på Lucy Dillons roman "Tango för vilsna själar" var lite jobbigt och gjorde ont i hjärtat. Anledningen var för att jag kände igen mig i mycket av det som Katie tänkte och kände och det gav mig skuldkänslor gentemot min familj.
Jag är väldigt imponerad över hur Lucy Dillon lyckas skriva om ganska tunga och jobbiga ämnen, utan att berättelsen blir alltför mörk. Men för den sakens skull innebär det inte att hon skojar bort det, för det gör hon verkligen inte.
Anna-Maria Källs fina inläsning är som klippt och skuren för dessa böcker.
Betyg: 4/5