"Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst. Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer."
Jag saknar ord till att beskriva Anders de la Mottes roman "Våroffer". Berättelsen var otäck, kröp in under huden och i slutändan vågade jag knappt tro på något. Och så var den naturligtvis spännande, precis som Anders de la Mottes böcker brukar vara. Det är en långsamt krypande spänning som tar sig in under huden på en. Jag älskar det! Jag är grymt imponerad av hans sätt att skriva. Om jag hade kunnat, skulle jag ha sträckläst boken.
Det här är förvisso fjärde delen i "Årstidskvartetten", men det går utmärkt att läsa böckerna i serien i den ordning man önskar.
Betyg: 4/5