Det här bokomdömet publicerades på min vardagsblogg den 6 december 2015.
"Solbritt sitter på ett hotellrum med utsikt över en park och en sjö. Då och då lägger hon ner pennan och lyssnar till ljud från korridoren. Det är ett märkligt hotell. Personalen har nycklar till rummen, de kommer in ibland, ger henne tabletter och frågar hur hon mår. Och hotelldirektören ställer frågor och vill att hon ska försöka minnas. Men vad är det egentligen hon skall minnas?
Runt henne tornar de svarta skuggorna upp. Hon slår omkring sig för att bli fri, men det ger henne bara en kort frist.
Obevekligt når det förflutna slutligen i kapp henne."
Annika Bengtssons "Kråkprinsessan" är en sorglig berättelse om en människas liv som slagits i spillror. Sakta med säkert får vi fler detaljer till vad som hänt, i takt med att Solbritt minns tillbaka.
Trots att jag både tycker synd om och irriterar mig på Solbritt, lyckas Annika Bengtsson ändå fånga in mig och får mig att stanna kvar och vilja veta mer. När jag väl fått veta vad, vill jag även veta varför.
Språket i "Kråkprinsessan" är målande och följsamt. Jag vill gärna läsa mer av Annika Bengtsson.
Betyg: 3/5
Det här exemplaret har jag fått.