Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 15 augusti 2017.
"Påskhelgen närmar sig och Charlotta ser fram emot att åka ut och hjälpa till på den nu nedlagda minkfarmen. Det är en fin helg. Vädret är vackert och sysslorna rogivande på den gamla gården. De är trevliga, men kanske en aning udda - de äldre damerna som har farmen. De andra som jobbar där, Lisa och Tomas, är också vänliga om än lite avvaktande, men alla gör sitt, gården ska bli fin till sommarens scoutläger. Allt vore perfekt om det inte var för den där drömmen. Och lukten.
När så Lisa försvinner förändras allt. Vad är det för en farm Charlotta kommit till? Vad är det för skog? Vad händer i huset i gläntan? Charlotta och Tomas letar efter Lisa, men istället hittar de fram till bunkern ..."
När jag läste baksidestexten till Hanna von Corswants "Bunkern", räknade jag med att få läsa en skräckberättelse. Även om starten var trög, tyckte jag ändå att berättelsen började lovande. Fast sedan blev den bara mer och mer förvirrande och slutade i princip i ingenting. I ärlighetens namn upplevde jag aldrig att berättelsen någonsin började på allvar. Och slutet var enbart förvirrande det med. Särskilt läskigt var det i alla fall inte.
Det är lite tråkigt, för i övrigt tyckte jag att "Bunkern" var lättläst och att Hanna von Corswant lyckats bra med både miljöbeskrivningarna och karaktäruppbyggnaderna. För min del hade författaren dock gärna fått skippa flörtandet med det övernaturliga, men smaken är som baken.
Dessvärre blev alltså läsningen av "Bunkern" en besvikelse och lämnade mig som läsare endast förvirrad istället för skrämd, när sista punkten väl nåtts. Kanske ger jag Hanna von Corswant en ny chans i framtiden, fast det lär nog i så fall dröja.
Betyg: 2/5
Det här exemplaret har jag fått.