Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 21 september 2017.
"Jenna tror att allt ska bli perfekt. Hennes make, prins Ali, är modern och välutbildad. Han är stilig, beundrad och respekterad. Men äktenskapet blir ett helvete. En tid efter bröllopet börjar Ali hata henne. Han misshandlar Jenna, och ingen vill hjälpa henne: en hustru är mannens egendom. Till sist tvingas hon fly för sitt liv.
***
Jennas minnen från äktenskapet med prins Ali är bittra och onda. Hennes make hatar henne. Nu har han henne i sitt våld och kommer att straffa henne. Enligt al-Remals lag straffas en förrymd hustru med döden ...
Jenna minns faderns harem. Lyxen, överflödet och instängdheten. Världen tillhörde männen och kvinnorna var deras ägodelar.
Hon minns när hennes far meddelade att han tänkte ta sig ännu en hustru, och hon minns moderns våldsamma och tragiska död.
Hon kommer ihåg sin väninna Laila, och det fasansfulla öde som drabbade henne. Laila blev bortgift vid 15 års ålder med en gammal man. Hon blev förälskad i en annan man och straffet var ohyggligt. Laila blev stenad till döds. Hennes enda brott var att älska fel man.
Jenna minns även sin bröllopsdag, då hon fortfarande trodde på evig kärlek och lycka. Ali var inte den hon hoppats, äktenskapet blev ett helvete och till sist såg hon ingen annan utväg än att fly med sin lille son. Hon visste att prins Ali tänkte mörda henne och att ingen skulle komma till hennes undsättning ...
Den dramatiska flykten lyckades, men Jenna har levt under antaget namn och med förändrat utseende sedan dess. Rädslan för att bli upptäckt och förd tillbaka till Ali har alltid funnits där. Nu har stunden hon fasat för kommit."
Jag ska erkänna att jag blev glatt överraskad när jag läste Soheir Khashoggis "Harem", eftersom jag inte riktigt trodde att det här skulle vara en bok för mig. Tji fick jag, för "Harem" griper tag i en väldigt tidigt och spänningen håller i sig ända till slutet, även om jag kan tycka att slutet förvisso var en smula utdraget.
Tyvärr är jag för dåligt insatt i hur kvinnor som lever i Mellanöstern har det, även om jag till viss del har fått höra ett och annat - både genom tidigare vänner och media. Om det som beskrivs i "Harem" stämmer, blir jag ärligt talat mörkrädd. Kanske är det för att jag själv vuxit upp i det trygga Sverige som gör att jag har svårt att acceptera tanken på att behandla människor som ägodelar. Jag behandlar inte ens husdjur som ägodelar, trots att de enligt lag betraktas som just det.
Som helhet är "Harem" en välskriven bok som är spännande, men gör ont att läsa.
Betyg: 4/5
Det här exemplaret har jag fått.