Uppläsare: Gunnel Fred, Hedda Stiernstedt, Electra Hallman och Lo Kauppi
“I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:
"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."
Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet.”
“I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:
"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."
Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet.”
I Margaret Atwoods roman “Gileads döttrar” (som är en slags fortsättning på “Tjänarinnans berättelse”), varvas tant Lydias nertecknade berättelse med två unga kvinnors vittnesmål. Först mot slutet förstår en hur allt hänger ihop. Jag tyckte att Margaret Atwood lyckades göra detta på ett snyggt sätt.
Det var intressant att få veta mer om tant Lydia och hennes bakgrund. Jag fick en helt annan bild av henne i den här boken än vad jag fick i den förra.
En del verkar tycka att “Gileads döttrar” är onödig och rent av förstör “Tjänarinnans berättelse”. Jag håller inte helt och hållet med. I den första boken var det tjänarinnorna som var i fokus. I den här boken var det de andra grupperna - främst tanterna och de unga flickorna som växer upp i Gilead - som fick stå i centrum. Jag tyckte att en fick en större bild av hur Gilead blev till och hur barnen som föddes i Gilead kom att behandlas.
Jag själv tycker att “Tjänarinnans berättelse” var snäppet bättre (även om jag föredrar serien framför boken), men “Gileads döttrar” var ändå helt okej att lyssna på. Det finns ett driv i berättelsen och jag tycker som sagt att Margaret Atwood vävde ihop de olika delarna på ett snyggt sätt.
Betyg: 3/5
Det här ljudboksexemplaret har jag lyssnat på genom Bookbeat.