"Innan allt förändrades levde unga Hannah Rosenthal ett sorglöst liv. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort, och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän, Leo Martin, sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.
Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med den transatlantiska lyxångaren SS St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.
Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna."
Jag läste Armando Lucas Correas roman "Den tyska flickan" i den bokcirkel jag är med i. När boken blev vald läste jag vad den handlade om och blev nyfiken. Kanske är det bara jag, men jag hade aldrig hört om det här fartyget förut.
Dessvärre blev jag väldigt besviken på boken. Grundidén är bra, men tyvärr genomsyrades boken av alltför mycket bitterhet redan från första sidan - vilket gjorde att jag hade svårt att ta till mig berättelsen.
Naturligtvis har karaktärerna all anledning att vara bittra med tanke på deras situation och vad de utsätts för, men det kändes som att bitterheten inte enbart hade med det att göra. Karaktärerna var bittra över det mesta.
Jag vill gärna tycka om "Den tyska flickan", men bitterheten samt att författaren inte gav något djup åt karaktärerna, drar ned läsupplevelsen. Tyvärr.
Betyg: 3/5
Det här e-boksexemplaret har jag lånat dels genom appen Biblio, dels genom appen Aldiko (insåg efter ett tag att Biblio inte passar så bra för e-böcker).