Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 4 juni 2015.
Uppläsare: Kerstin Andersson
"Det tillhörde ovanligheterna att en död kvinna låg utanför entrén till Åhléns, men Sonja Gustavsson hade aldrig varit en särskilt vanlig kvinna. Hon hade inte planerat att dö mitt i Farsta centrum, men om hon vetat att det var där det skulle ske hade hon inte haft något emot det. Däremot hade hon planerat allt för sina väninnor, Maggan, Rebecka och Susanne, som chockas rejält av hennes testamente. De får dela på allt; alla miljoner och alla spännande investeringar. Men först måste de uppfylla vissa villkor. Vill de och kan de göra Sonja till viljes? Tre vanliga tjejer i femtioårsåldern rycks upp från sina liv och tvingas börja om på nytt under mycket ovanliga omständigheter. Vi följer dem andlöst vare sig det handlar om heta kärleksaffärer i Paris, jobbiga exmakar i Stockholm eller gulliga barnbarn i Östersund."
Om man är sugen på en så kallad "må-bra"-roman, är Åsa Hellbergs "Sonjas sista vilja" ett bra val. Trots att den på sina håll var en smula otrolig och osannolik samt att slutet var lite för sockersött för min smak, var den ett helt okej tidsfördriv.
En fråga som jag ställde mig när jag lyssnade på boken, var hur väl man egentligen känner sina nära och kära? Om Sonja lyckades dölja allt det här, hur kan jag då vara säker på att personerna i min närhet inte bär på den här typen av hemligheter? Jag väljer ändå att tro att de inte gör det.
"Sonjas sista vilja" kräver inte särskilt mycket tankeverksamhet av läsaren, men gjorde dessvärre inte heller särskilt stort intryck på mig. Som helhet var det en mysig "läsning".
Betyg: 3/5