Det här omdömet publicerades på min vardagsblogg den 1 juli 2019.
"Alkoholiserade och arbetslösa Rachel tar tåget samma tid, varje dag. Varje dag stannar tåget till vid samma signal och varje dag betraktar Rachel det unga paret i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv perfekt. Men en dag ser hon ut genom tågfönstret och upptäcker något som skakar om henne totalt.
Ett par dagar senare vaknar Rachel, bakfull med ångest och minnesluckor, och får via nyheterna veta att Jess har försvunnit spårlöst. Hon kan inte släppa tanken på att hon själv har information om försvinnandet och när polisutredningen inleds börjar Rachel göra egna efterforskningar."
Jag hade rätt stora förhoppningar på Paula Hawkins "Kvinnan på tåget", eftersom jag har hört mycket gott om den. Riktigt så bra som jag hade trott och förväntat mig att den skulle vara, var den tyvärr inte. Fast på det stora hela var den ändå rätt bra.
Jag tyckte att boken kändes ganska seg i början och upplevde det som att berättelsen mest stod och stampade på samma ställe. Det var först i slutet som det blev spännande. Twisten var inte riktigt väntad, men gjorde berättelsen mer intressant.
Det var intressant att berättelsen varierade mellan Rachel och Megan och det var smart att låta Megan vara i dåtid och Rachel i nutid. Det byggde upp stämningen på ett bra sätt, även om jag till en början blev lite förvirrad.
Betyg: 3/5
Det här e-boksexemplaret har jag fått.