Jessica läser och tycker

"När det gäller dissociation är kunskapsnivån ofta låg, både i vården och hos människor i allmänhet. Detta trots att många lever med, kämpar med och behöver förståelse för de dissociativa tillstånd de befinner sig i. Med de här antologierna hoppas vi kunna öka kunskapen kring och förståelsen för olika former av dissociation och hur det kan upplevas att vara dissociativ.

Det här är en bok av dissociativa, för alla som är intresserade av dissociation. En bok med värdefulla och starka texter och bilder. Den finns för dig som själv dissocierar, har någon i din närhet som gör det, som jobbar med dissociativa, eller som bara vill lära dig mer om dissociation.

De texter och bilder som finns i boken är skapade av människor som själva upplevt dissociation, ofta på grund av svåra eller upprepade trauman. Bidragen till den här boken är skapade utifrån tre olika teman:

* Hur känns det att dissociera?
* En liten eller yngre del berättar
* Brev till mig själv

Där ingen kunde nå mig är den tredje antologin i en serie av böcker. Tidigare har Splittrade själar och Våga läka utkommit i samma serie. Nästa bok förväntas komma under 2022.

Böckerna ges ut av föreningen Om dissociation."

Till att börja med vill jag säga att de olika bidragen i antologin "Där ingen kunde nå mig: Om dissociation" berörde mig otroligt mycket. En del texter fick det att värka i mig av sorg, medan andra fick mig att le av den värme som förmedlades genom orden. Och på köpet fick jag bättre förståelse för dissociation. När jag skriver det här omdömet blir jag tårögd.

Jag ska erkänna att jag inte riktigt visste vad dissociation innebar när jag först fick den här antologin. Naturligtvis kände jag till det här med splittrad personlighet (flera personligheter i samma kropp), för dels hade jag läst en roman för några år sen som handlade om det (har dock glömt titeln), dels hade jag sett filmerna "Split" och "Glass". Dock visste jag inte att det är en del av dissociation. Efter att ha läst redaktören Linnéa Regnlunds inledning, trodde jag att jag hade fått bra koll på vad dissociation är. Fast i ärlighetens namn var det först efter att jag började läsa bidragen som jag verkligen började förstå.

Jag hade bara hunnit läsa några bidrag när en del av mina egna minnen väcktes till liv. Dessa minnen förde med sig ångest, eftersom minnena gav liv åt känslor som jag inte ville känna. Ville inte minnas. För att tala i klartext: vissa av beskrivningarna i boken påminde om saker som jag själv upplevde under högstadiet och till viss del även på gymnasiet. Då kunde jag inte sätta ord på det jag upplevde, utan kände mig enbart konstig och galen. Om det jag upplevde var någon form av dissociation kan jag inte svara på, men på grund av likheterna blev läsningen lite jobbig och jag fick därför läsa lite åt gången. Och jag är glad över att jag läste ända till slutet. 💖 

Oavsett vilken relation eller koppling som en har till dissociation och oavsett hur mycket kunskap en har om detta, tycker jag att alla borde ta del av den här antologin. Om inte annat för att få större förståelse. Jag känner mig mer ödmjuk inför denna del av människans psyke.

Stort tack till "Om dissociation" för det här recensionsexemplaret och ett enormt tack till alla er som vågade lämna ut er på det här sättet och dela med er av era upplevelser. Jag önskar att jag kunde krama var och en av er. 💕