Det här bokomdömet publicerades på min vardagsblogg den 22 augusti 2015.
Uppläsare: Krister Henriksson
"En höstdag 2002 får Kurt Wallander möjligheten att förverkliga en gammal dröm, att flytta från Ystad till landet. Men drömmen förvandlas snabbt till en mardröm. I husets trädgård hittar Wallander först ett nedgrävt lik, sedan ytterligare ett.Den kriminaltekniska undersökningen visar att de har legat ett halvt sekel i jorden. Men vilka var dessa personer? Och hur kommer det sig att ingen har anmält dem saknade?Wallander och hans kollegor tvingas söka sig bakåt i det förflutna för att hitta svaret på gåtan. Spåren leder mot en tragedi, där det är svårt att veta vem som egentligen är offer och vem som är förövare."
När "Handen" gavs ut kände jag mig en smula besviken på Henning Mankell, i och med att han tidigare sagt att "Den orolige mannen" skulle vara den sista berättelsen om Kurt Wallander. Fast när jag nu ändå tog mig tid att lyssna på "Handen", förstod jag att den faktiskt är skriven tidigare. Den vetskapen blidkade mig en smula.
"Handen" är en typisk Kurt Wallander-berättelse, fast i förkortat format. Det var med välbehaglig nostalgi som jag lyssnade på berättelsen. Som vanligt låter Henning Mankell läsaren tro att lösningen är si, medan det senare visar sig att det i själva verket är så. Det är det jag tycker allra bäst om med dessa Kurt Wallander-berättelser.
Betyg: 3/5