Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 29 mars 2013.
"Bernadette Fox är ökänd. Hon är en revolutionerande arkitekt som helt har slutat skapa. Hon är ett hot och en plåga för andra mammor i Seattle. Hon är hustru till datageniet Elgie Branch. Men för sin 15-åriga dotter Bee är hon inte bara mamma utan också bästa vän.
När Bernadette plötsligt försvinner sammanställer Bee brev, e-postmeddelanden, officiella dokument, rektorsrapporter, hemlig korrespondens, läkarjournaler och FBI-handlingar för att hitta sin mor.
Det blir till en fantastiskt rolig och gripande roman om missriktad genialitet och om relationen mellan en mor och en dotter i en absurd värld."
Maria Semple har byggt upp "Var blev du av Bernadette?" så att man får följa Bee och hennes omgivning genom olika lappar och meddelanden som karaktärerna har gett och/eller skickat till varandra av olika anledningar. Dessa meddelanden varvas med Bees egna kommentarer. Det tar ett tag att komma in i boken och sättet som den är skriven på och därför upplevde jag den till en början som förvirrande. Läsaren ges mot slutet en förklaring till bokens uppbyggnad och existens, fast jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker att förklaringen passar bäst där den kommer mot slutet eller om den faktiskt kommer för sent. Jag funderade nämligen flera gånger på om jag skulle lägga boken ifrån mig och ge upp. Att jag inte gjorde det beror som bekant på att jag inte längre klarar av att inte avsluta en bok - oavsett vad jag tycker om den.
Jag får erkänna att boken har ett visst driv, även om detta driv inte var tillräckligt för mig. Att Bernadette är så tokig som hon är blir till sist för mycket. Istället för att tycka att berättelsen är rolig, tycker jag att den är en smula överdriven och jag känner ... ingenting. Enligt mig passar boken nog bäst att bli läst när man bara behöver fördriva tiden lite. Fast det finns definitivt roligare och bättre böcker att lägga ned sin tid på.
Betyg: 2/5