Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 2 februari 2013.
"När Henrik och Lotte kysser varandra farväl tror de att de snart ska återses under São Paolos sol. I Brasilien finns hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara packa färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London för ett möte. Dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda. Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall – tusentals mil från varandra. Det som inte växer är döende är en existentiell thriller. En andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet och om vårt förhållande till naturen."
Intrigen i "Det som inte växer är döende" hade potential att bli bra, men dessvärre lyckades inte Jesper Weithz nå hela vägen fram. För min del berodde det till viss del på att jag mest tyckte att läsningen var förvirrande. Weithz markerade aldrig vad som var dialoger och vad som var tankar. Inte på ett tillräckligt tydligt sätt i alla fall.
Jag engagerades inte heller. Weithz gjorde ett gott försök vad gäller personbeskrivningarna, men istället för att beröras kände jag avstånd. Jag blev aldrig ett med berättelsen och jag kunde heller inte riktigt relatera till personerna i boken. Fast han får pluspoäng för att han (såvitt jag förstod) försökte behandla problematiken när en mamma inte riktigt kan knyta an till sitt barn, och barnet i sin tur uppfattar det. Ännu ett pluspoäng får han för att han inte skrev läsaren på näsan hur allt slutar. Det är upp till läsaren att tänka.
"Det som inte växer är döende" var den första riktiga e-bok som jag läste med min läsplatta och jag tyckte att det var en angenäm läsning. Plattan var lite enklare att hålla i handen och tog mindre plats i väskan. Självklart tycker jag fortfarande om att läsa "vanliga" böcker, men e-böcker är inte så dumt som jag till en början trodde.
Betyg: 2/5