Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 4 juli 2015.
Uppläsare: Louise Raeder
"När prästdottern Angelica Blake får erbjudandet att följa med till Frankrike som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevedottern Diana, tvekar hon inte. Hon har alltid drömt om ett liv i adelns salonger.
Men den verklighet hon möter i revolutionens Frankrike har föga att göra med hennes skira drömmar. Diana blir misshandlad av sin nyblivne make och hans far snärjer sina garn kring Angelica. Samtidigt accelererar skräckväldet under Robespierre och oron sprider sig ända till slottet i Polignac.
Angelica dras in i en räcka av händelser som tvingar henne att omvärdera allt som hon dittills värdesatt och när väninnans liv är i fara måste hon agera. Hon förs av ödet till Paris, där även läkaren David Duchamp lever. Deras livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte?"
Handlingen och dess intrig var snäppet bättre i "Rovfåglarnas tid" än i "Ljusets dotter" och Angelicas utveckling kändes mer trovärdig. Även här ligger verkliga historier och pyr i bakgrunden, men de är så väl invävda i Elisabet Nemerts berättelse att jag emellanåt får fundera över var fiktionens gräns går.
Vad som var mindre trovärdigt var den relation som läkaren David Duchamp inleder mot slutet. Visst har man hört talas om kärlek vid första ögonkastet, men här tyckte jag att allt gick lite väl fort och det kändes en aning för naivt. Annars tyckte jag att det var en välskriven berättelse.
Betyg: 3/5
Vad som var mindre trovärdigt var den relation som läkaren David Duchamp inleder mot slutet. Visst har man hört talas om kärlek vid första ögonkastet, men här tyckte jag att allt gick lite väl fort och det kändes en aning för naivt. Annars tyckte jag att det var en välskriven berättelse.
Betyg: 3/5