Det här bokomdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 26 mars 2013.
"Fyra kompisar i tioårsåldern bildar en riddarorden för att slåss för det goda och sätta stopp för bråkstakarna. Pojkarnas vänskap bryts sönder när en av dem i vredesmod lämnar Röda draken och bildar en rivaliserande riddarorden. Lika oväntat som vänner blir fiender, kan också fiender bli vänner. Livet är fullt av oväntade händelser, men när Röda drakens orden utmanas på duell händer något som inte borde få hända. Leken har blivit blodigt allvar..."
När jag först bestämde mig för att läsa "Benjamin Duva" trodde jag att berättelsen skulle utspela sig under medeltiden när det fanns riddare som knatade omkring, men jag hade fel. Boken utspelar sig i nutid och tar upp viktiga ämnen. Vänskap, utanförskap och sorg. Trots att boken är riktad till en yngre läskrets, känns den en aning vuxen och framför allt äkta. Friðrik Erlingsson låter det hemska hända istället för att välja ett lyckligt slut och det höjer boken i mina ögon trots att det var en smula jobbigt att läsa. Det är så verkligheten dessvärre kan se ut - varför då hymla med det?
Jag tror att den här boken skulle fungera utmärkt som ett diskussionsämne i en låg- eller mellanstadieklass. Framför allt i fråga om hur man ska behandla andra och konsekvenserna av ens handlande.
Betyg: 3/5