Det här omdömet publicerades ursprungligen på min vardagsblogg den 15 maj 2015.
"I Jungfruburen berättar Birgit Tengroth om den unga skådespelerskan Bi Lowall - andlig syster till huvudpersonen i Julibarn - som knappast artonårig möter den begåvade men temperamentsfulle Josef Alm, en medelålders manlig kollega. Deras förhållande utvecklar sig mot katastrof.De konflikter som uppstår när två artister tvingas samman, liksom när en mogen man blir den unga kvinnans första introduktör i kärlek, gestaltas i dramatiska situationer. Samtidigt som författarinnan med frodig berättarglädje och en rikedom på kvickt iakttagna detaljer ger en bild av arbetet och livet i en svensk filmateljé i mitten av 30-talet. Bi Lowall skymtar också vad ett lyckligare, mer harmoniskt liv vill säga med en kärlekshistoria med kritikern och tidningsmannen Claes Feldman. Men uppvaknandet blir brutalt. Bi Lowall kommer till klarhet om att hon rymmer motsättningar som endast kan lösas i konstnärligt arbete. Först på scenen blir hon en hel, riktig människa."
I Birgit Tengroths bok "Jungfruburen" finns följande berättelser; "Törst", "Avant de mourir", "Jungfruburen" och "Den store Salomon". Så här beskriver Tengroth själv sin bok:
"Kan inte kärleken komma två gånger? Den kan komma många gånger, men då är det inte kärleken.
Den som sagt det är Colette men varje kvinna upptäcker det på egen hand. Jag hade upptäckt det på egen hand, och när jag började skriva var det detta jag ville skriva om: kvinnans ensamhet, när hon modfälld och misstänksam inte vågar ta emot kärleken på nytt."
Ifall detta var tanken med de olika berättelserna, måste jag dessvärre erkänna att jag inte alls kunde uppfatta det. Faktum är att jag tråkigt nog bara kände mig förvirrad under läsningens gång. Förvirrad och uttråkad.
Nej, detta var verkligen ingen bok för mig.
Betyg: 1/5
Nej, detta var verkligen ingen bok för mig.
Betyg: 1/5